Skumt det här… tänker inte så mycket på det hela längre… försöker släppa och gå vidare med mitt liv precis som han verkar gå vidare med sitt och det är ju bra, bra för oss båda då vi slipper ta livet av varandra. Men blir både arg och rätt ledsen nu när jag börjat inse att det vi försökte bygga i 2,5 år var byggt på lögner… varför lixsom? Varför måste man försöka ändra på saker som hänt för att verka bättre i någon annans ögon? Man är den man är och ALLA gör misstag! Jag kommer aldrig förstå varför man ens känner att man måste ändra på sin historia för att lyfta sig själv… sanningen kommer ju alltid fram tillslut och man kan aldrig försöka bygga ett liv på lögner. Som du sa så har jag otroligt många frågor men kommer aldrig kunna fråga dom pga. av allt som varit. Jag har dock insett att jag kanske måste försöka visa mig mer sårbar, jag är inte värdens starkaste och jag kan inte ta hand om alla som behöver det, på tiden att jag börjar visa att jag med kan vara ledsen och inte alltid den som biter ihop och stänger in skiten i min lilla, lillllaaa låda :P så den biten hade du helt rätt i… Men hur gör man det då?

Hur visar man sig sårbar utan att förlora att man känna sig stark?

Hade tänkt kasta in en låt med men då jag inte ens lyssnar på den själv längre så skippar jag det :P

Tjing ;)