Det känns som att någon sticker en kniv i mammahjärtat på mig när jag ser hur ont Vilda har, för ont det har hon. Medlet vi köpte på apoteket funkar inte alls när jag skulle sätta på henne det igår kväll skrek hon konstant och tårarna sprutade, hon vaknade ca 15 min efter att ha somnat med panik for upp ur sängen jag fick inte röra henne, hon sprang in i sitt rum igen och försökte gömma sig bakom sängen. Fick tillslut fram henne och när vi satte oss i soffan grät hon och sa att hon ville åka hem försökte lugna henne och sa att hon var hemma mm tillslut kom det fram att hon drömt att det kommit blod ur munnen och runnit ner över halsen... okej lite underligt att drömma om man är 4 år.

Då ringde jag till sjukvårdsupplysningen för att fråga om råd, han lyckades ju i alla fall lugna ner mig. Han tyckte dock det var konstigt att hon hade så ont och att det inte var så vanligt mer att det skulle klia jätte mycket dock så har ju Vilda extremt känslig hud på vintern så jag pudrade henne med potatismjöl som jag under dagen hade skrattat åt mamma över att hon sagt att jag skulle göra det :) så det var bara att pudra på och ge Alvedon och det funkade bättre så hon fick sova lite i alla fall. Nu på morgonen har det varit mycket bättre har ändå ringt till bvc för att få något utskrivet så att vi har hemma om det skulle vända då det finns en risk med inflammation om man pudrar potatismjöl när dom börja spricka. Så D skulle försöka komma hem tidigare idag så jag kan åka ner på stan och hämta ut det.. det är så hemskt när det känns som att man inte kan trösta på riktigt, inte krama, ha henne i knät inte ens kunna sitta och stryka henne över pannan... som tur är att det här är bara 1 gång och aldrig mer, aldrig aldrig mer!!