Känns som att jag klivit fram ett steg nu. Mår mycket bättre och är mycket mycket gladare nu för tiden, ser mycket mer positivt på allt, ja nästan allt då :)

Har ju varit väldigt upp å ner det sista 1,5 åren dom som känner mig vet ju varför.

Men har insett att jag gjorde det jag behövde göra, för jag var inte lycklig i slutet och visst gnäller jag ibland att livet är tungt och att jag vill något annat men överlag så känner jag mig faktiskt rätt lycklig med mitt liv, precis som det är.

Och jag är väldigt glad att jag har den familjen jag har som stöttat mig igenom skiten som alltid funnits där när jag behövt dom <3

Och dom vänner jag har som har peppat mig!

Speciellt Erika som svurit och skrikit mer än jag när saker har hänt och när en viss person fått mig att må dåligt, hon som fått mig att bli arg istället för sårad, skratta när jag som mest behövt det och jag är väldigt glad över att det vart som det vart och att vi började umgås igen efter alla dom åren vi varit vänner... <3

Och min älskade VildarN som fått mig att kliva ur sängen när jag helst av allt ville dra täcket över huvudet och aldrig mer kliva upp... Hon som fått mig att känna mig lycklig absolut varje dag sen hon föddes... <3

Mycket kärlek till er...